På dagis går det magsjuka, på andra avdelningen tack och lov, men det hjälper inte mig som nästan fick en panikattack när jag hörde detta igår, grät lite på vägen till jobbet för att jag egentligen ville vända i dörren. (Det är inte som många tror att det bara är att "inte tänka på det och ta sig i kragen", det funkar inte så. Det är en verklig och högst närvarande ångest att ha en fobi, jag vet om mitt problem och jag kommer att ta tag i det när jag har fått tid för terapi, troligen i februari.)
Kände sedan mig dålig hela dagen igår och har inte sovit på fem dagar för att min hosta från HELVETET inte ger sig trots läkarbesök förra veckan och Cocilliana, och Vera har någon slags nattsuddsmaraton och vaknar en gång i timmen nätterna igenom. Även om Jimmy tar henne på natten så vaknar jag ju lik förbannat. Julefriden verkar vi kunna ta och köra upp någonstans där solen inte skiner (som den inte gör annars heller, det är ju mörkt tamejfan jämt), med vår tur blir vi sjuka på julen. Inga fel.
Det är inte läge för optimism just nu.
Vi har bakat pepparkakshus i alla fall. Det tog två dagar att färdigställa.
Och barnet har lussat på dagis för första gången. Hon var Sveriges buttraste tomtepepparkaka. Men rysligt söt. Mormor var med på spektaklet.
2 kommentarer:
Hej Linn!
Jag försökte posta en kommentar från mobilen förut men tror inte den gick fram. Tackade för kommentaren du lämnade, och har svarat på den om du inte redan sett det. :-)
Kan bara tänka mig hur du lider av din fobi. En annan är väl mer eller mindre rädd för att åka på skiten, men främst för att det vore så otroligt dålig tajming eftersom T äntligen ska vara lite ledig i jul. Han har sett fram emot det hela hösten och står bara millimeter ifrån att gå in i den berömda väggen. (Vi trodde det bara var nåt man sa, typ veka människor som inte orkar med vardagen. Men nu står vi där och han mår riktigt dåligt.)
Tycker du är modig som erkänt för dig själv att du har denna fobi och har sökt hjälp för det. Som du skrev också så kan ju inte alla hålla ungarna hemma från dagis heller. Då skulle det bli väldigt många vab-dagar typ från decemeber till april. ;-(
Hoppas att KBT hjälper dig sen, så att du kan se på magsjuka som "vi andra"- något vidrigt, jobbigt, visserligen ångestladdat och utmattande men inte så mycket mer än så. :-)
Kram på dig och hoppas vi kan ses i jul. <3
Håller verkligen tummarna för att KBT'n hjälper sen!
Att ta det första steget är det största steget, har jag hört... :)
Och himlarns vilken go pepparkakstomte Vera är, spelar väl ingen roll att man är butter när man är söt!
Skicka en kommentar