Vad är det som är så svårt?

Angående artikeln i DN igår... Så skriver min BFF Jennie jävligt bra om detta.
Vad är det som är så svårt för folk att ta till sig? Varför ser man inte vad det är saken gäller istället för att dra på sig skygglapparna och skrika så högt man kan medan man håller för öronen som en... Ja just det, en liten unge. Att säga hen är DEN i personligare form. Jag använder mig själv av detta just angående mitt eget barn, eftersom ingen kan säga hon eller han. Och det är väldigt skönt, faktiskt.
Jeez Louise.
Läs Jennies inlägg här.
Även Lady Dahmer skriver om det heta ämnet - att man är normen och kvinnan är kvinna. Läs här.

----------------------------
Nu är det helg. Den ska tillbringas på latast möjliga sätt plus en visit till svärisarna, blir nog sista gången innan bebisen kommit eftersom det är en bit att åka.
Var hos barnmorskan igår igen, hon tyckte vi skulle packa den där BB- väskan nu och att jag kanske inte går så mycket längre för att bebisen "inte är någon liten plutt" - hon tippade på 4 kg. Nu. Herregud, kommer att bli en 6-kilosunge om jag går över tiden... Bara för att hon sa som hon gjorde så kommer jag säkert att gå över 18 dagar.
Men angående att ungen inte var fixerad sa hon att det spelade ingen som helst roll, hen kunde komma när som helst ändå och fixera sig under förlossningen. Och att hen har för lite plats till att vända sig hur som helst.
Inte mig emot, är redigt trött på detta nu.

I´m alive!

Sådärja, magsjuka för 3:e gången på 8 månader = check!
Men det var väl vad jag kunde vänta mig. Jag behöver i princip bara läsa en artikel om magsjuka så har jag fått det.
Och fy fan vad jag mådde dåligt igår, speciellt på eftermiddagen. Mest för att jag hade feber, och då får jag alltid obeskrivligt ont i korsryggen och ligger och kvider för att jag inte kan sitta, ligga eller stå utan att det känns som att jag ska gå av på mitten.
Vaknade i alla fall utan feber, så nu hoppas jag att jag är tillfrisknad. Och inte har smittat någon annan. Jimmy är tillbaka på jobbet fr o m idag, så han verkar också må bättre. Gött.

Magsjuka rond 3.

Försöker att verkligen intala mig själv att jag kommer att klara mig denna gång och att illamåendet bara är inbillning. För det tror jag faktiskt att det är, är hungrig men vågar knappt äta OM jag skulle börja spy.
Jimmy vaknade med magsjuka idag. Får jag det igen så är det tredje gången sedan jag blev gravid. Och det får tamejfan räcka med två gånger, det är inte alls roligt för kroppen med sådant när man redan är ganska däven.
Det enda positiva kanske skulle vara att förlora lite vätska så att fötterna och händerna inte är som bollar.

Just nu sover han i soffan och jag har barrikaderat mig på "kontoret" och funderar på att ta en tripp till Coop och handla lite blåbärssoppa åt sjuklingen och något godare åt mig själv... För mat lär det inte bli tal om för hans del idag.

Uuuh, jag vill inte ha skiten! Tips som håller det borta? 

Fikalördag...

... blev det igår. Först hälsade vi på Martin & Ellinor i deras nya, fina lägenhet på norr. Drack kaffe och snackade skit. Trevligt! Familjen Hallin anslöt sig och senare även Johan & DG.

Efter detta så åkte vi vidare för att närvara vid Allans dop. Han var glad & nöjd hela tiden och det hela tog ca 20 minuter, en lagom tid när det finns otåliga 1-3-åringar i publiken (heter det så?) som vet att det finns leksaker och tårta att tillgå efteråt...

Bilden på hela familjen Kleregård har jag snott av Eline. (Hoppas det var ok!)

Proppade med fika och nöjda med dagen så åkte vi hem vid 18- tiden. Sockerchocken gick ur vid 21 och vi la oss kl. 22... På en lördag. Så vilda är våra helger nu de sista veckorna, haha...
Längtar tills jag kan röra mig normalt och andas ordentligt, just nu känns det som att jag har en blyväst på mig konstant som pressar luften ur lungorna...
Hade jag kunnat så hade jag gett mig ut på en långpromenad i det fina vädret idag. Men vi ska städa istället och försöka ignorera solskenet...

Gaykatter & detta förbannade blodtryck...

Nu ligger jag på 90/140 IGEN. Vafaaan. Så nu måste jag till barnmorskan IGEN på onsdag, var där igår. Det är inte direkt min favoritsyssla att springa där, faktiskt.
Men men... Ungen verkar må bra, hjärtat slog i 140 slag per minut.

Idag flyttar våra gaykatter Formby & Fero från katthemmet. De är två tjocka röda kattherrar som älskar varandra över allt annat. Vi är övertygade om att de skulle ha gift sig om de varit människor.
Jag ska åka och säga hejdå till dem alldeles snart. Känns ledsamt samtidigt som det är jätteroligt att de äntligen får ett eget hem efter alla år på katthemmet!

Jara har bara haft ett anfall efter tisdagens veterinärbesök. Kanske är det hennes piller som hjälpt eller så var det något tillfälligt.
De där pillren verkar dock vara som uppåttjack för henne, hon rusar som en jävla vilde här hemma trots att de ska göra henne mer harmonisk...