En födelsedag.

 

...Fast vi kan inte fira den längre, för det är liksom ingen idé när den som skulle ha fyllt år aldrig mer kommer att göra det.
Idag skulle pappa ha fyllt 68 år. Men precis som förra året så tände vi ljus vid minneslunden där han är begravd istället.
Det känns helt absurt att inte kunna äta middag tillsammans på hans dag.
Att inte ens kunna ringa, att inte kunna krama honom. Jag hoppas att han vet att vi tänkte på honom idag. Och varje annan dag, året om.
Det är så tomt utan dig, pappa. Men på något sätt så går man ändå vidare, varje dag, hela tiden. Fast det är alltid du som fattas.