Just nu består kvällarna av att Vera inte vill sova utan vrålar efter mig när J lägger henne, och när jag lägger henne skriker hon efter pappa. Från 10 minuters läggning är det nu en timme. Skrik, bråk, brottning, slag och sparkar från hennes sida.
Så vi kommer inte att skaffa fler barn, för jag kommer att bli psyksjuk av den vi har. Ska försöka lägga henne i växasäng på hennes rum ikväll för att bryta "vanan", får se om jag bloggar något från akutpsyk senare. Nä men skämt åsido: Jag är ingen småbarnsförälder. Har mycket svårt att se charmen i detta. Spelar ingen roll att folk säger att det går över, när en är mitt i det är det väldigt långt borta att det någonsin skulle kunna vara bättre.
Annars har jag jobbat 2 dagar, väldigt skönt att få vila upp sig på jobbet...
Monstret leker vidare med sitt kök mellan utbrotten.
Igår serverades "ninne och sås". (Välling och sås).
1 kommentar:
Mm det är hemskt när man är mitt i det. Men... det går över! :P Risken finns att man blir psykiskt sjuk under tiden dock! Har jag blivit, flera gånger... eeehehe.
Skicka en kommentar