Det går över förväntan. Men än ska en väl inte ropa hej.
Hela veckan har hon ätit lunch med de andra och gråtit 2 sekunder när vi gått, men idag sa hon inte ens hejdå. Sprang iväg och lekte. Imorgon ska hon prova att sova där. Återstår att se hur det går. Den här ungen har sedan ett år tillbaka tyckt att det enda rätta stället att sova på är i sin säng, hemma. Försök till sovning i vagnen har vållat oss föräldrar smärre hörselskador.
Men visst vänjer de sig.
Den förra förskolan hade sagt till en orolig förälder att barnen oftast somnar oavsett hur ovana de är vid situationen, och "gör de inte det så skriker de sig oftast till sömns förr eller senare". Say WHAT?
Nu går det tack och lov inte till så på det nya stället. Jag hoppas att det inte går till så någon annanstans heller.
Är det något jag aldrig gjort eller kommer att göra så är det att låta mitt barn gråta sig till sömns. Tanken på hur ångestfyllt det skulle vara för både barn och förälder får mig att vilja fulgråta en stor skvätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar