Barnfritt.

Imorgon är en stor dag. En annorlunda dag och en spännande dag. Imorgon ska Vera sova hos mormor och jag och Jimmy ska äta middag och sedan gå på bio. Till vårt stora förtret visas inte "Hobbit" annat än kl. 15. Så det får bli något annat. Det spelar egentligen ingen roll. Vi ska alltså vara utan barnet en hel kväll och natt och förmiddag för första gången. Jag har varit med henne varje dag sedan hon föddes. Jag har aldrig varit borta mer än några timmar på dagen eller kvällen.
Visst är det nervöst. Jag kommer säkert att vakna kl. 6 av ren vana och titta ner i den tomma spjälsängen och sakna henne. Tänka på hennes lilla gosiga sammetshuvud och knubbiga händer och längta efter en dreglig puss. Men det här behöver vi faktiskt. Ingen skam i att önska egentid. Tvärtom.

Och Vera är överförtjust i sin mormor så det kommer nog att gå bra. Hon kanske får svårt att sova för att det är så mycket annat hon vill göra.
Och så ser jag fram emot att få sakna henne och få överösa henne med kramar och pussar på söndag igen.

Hon är rolig nu. Hämtar sina böcker som man ska läsa igen och igen och igen. Härmar extremt mycket. Skrattar åt sig själv och förstår vad man säger och pekar på saker. Sin mage t ex. "Var är magen Vera?" -"DÄ!" Fantastiska lilla unge.