Jag höll ju på med nopoo. Balsammetoden. Det gick bra till en början. Efter två månader var mitt hår klibbigt och trassligt och jag tänkte att det var en fas, att håret "ställde om sig". Efter tre månader fick jag panik och körde Yes diskmedel i håret.
Nu kör jag urtvål och varannan vecka kör jag sls- fritt schampo en gång.
För hur bra håret än mår så mår tamejfan inte jag bra av att känna mig som att jag gnidit in ett paket smör i skallen. Vedervärdigt.
Sedan var jag ju och klippte mig för några veckor sedan. Oh my.
Frisörelev, jag hade med mig Vera. Låter det som ett bra upplägg? Nä.
Frisöreleven förstod inte hur en gör en uppklippning.
FE: Varför är överhåret kortare än underhåret??" *klippklippklipp*
"Guuud vad tjockt hår du har, det är jättejobbigt att klippa"
"Vill du ha lugg?"
Jag: -" NEJ!"
FE: *drar igång hårfönen*
Vera: "UUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄIIIIIII!!!!" (panikgråt)
Jag: -"du får sluta föna, jag måste ta upp henne..."
FE: *fortsätter föna*" hon kommer bara att bli mer rädd"
Med svetten rinnande längs alla större ytor på kroppen lyckas jag övertala eleven om att vi är klara. Jag har fått över en decimeter kortare hår än innan fast jag bad henne toppa.
Tack.
Det kostade mig 150 kr och jag fick min känsla av att en får vad en betalar för bekräftad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar