Både mamma och Jennie höll så otroligt fina tal, tårarna var inte långt borta för någon av gästerna, tror jag!
Personalen skötte sina uppgifter utmärkt, maten var god och tårtan också.
Vera höll ut till 21.30 när hon gick till bilen och försökte ta sig in själv. Då åkte mamma hem med henne.
Festen fortsatte med att Evil Conspiracy hade repat in en låtlista med låtar som Martin vet att jag älskar, och Alexz sjöng "If I close my eyes forever" ihop med Frippe. Så fint!
En utomhusspelning kändes som det enda vettiga, och det var så jäkla roligt! Tyvärr tyckte inte grannskapet detsamma och vi fick flytta tillbaka inomhus efter en timme, men det var kul så länge det varade.
Oerhört löjligt att folk inte har något bättre för sig än att gnälla när det gäller en kväll vart tionde år.
Vi kom hem 05.30 på söndagen, och jag lämnade inte sängen förrän kl.14. Klart värt det!
Har efteråt hört av nästan alla gäster att det var jättekul och att det var ett bröllop de aldrig kommer att glömma, samt att det var en fest som verkligen passade mig och Jimmy perfekt, och jag kunde inte hålla med mer!
Natten avslutades med att samtliga som var kvar inomhus dansade till "Time of my life" (Dirty Dancing). Vi behövde inte ens träna in någon koreografi, för vid den tiden kände vi oss bäst på allt...
TACK släkt och goda vänner som gjorde dagen och kvällen och dagen efter helt oförglömlig. Vi hade inte kunnat önska oss en bättre fest! Att vi dessutom samlade in tillräckligt med pengar för en riktigt fin resa var en mycket trevlig bonus!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Sen har jag varit på festival. Skogsröjet utanför Finspång med Joel, Alexz, Sanne och Thom.
Vi såg bland andra Twisted Sister och svettades halvt ihjäl mellan varven. Jag gillar småfestivaler, det är mysigt och lagom med 2 dagar, man hinner träffa mycket fler roliga människor än på en stor festival eftersom det inte är lika rörigt och trångt, i synnerhet på campingen. Denna gång hade vi även husvagn vilket var väldigt skönt.
Skulle gärna åka på något mer i år men det blir nog inte så. Nästa år funderar vi på Sweden Rock igen efter 2 års paus. Både jag och Jimmy.
Jag kommer aldrig att tröttna på festivaler. Det känns faktiskt som att jag ärligt kan säga det nu efter alla dessa år och efter barn och allt. Jag kommer nog aldrig att känna "aldrig mer". Känns faktiskt ganska gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar