Helg tillsammans.

Helgen bjöd på strålande väder, åtminstone fredag och lördag. Jimmy kom hem fredag kväll lagom till kvällsmat och sedan blev det ett glas vitt på balkongen. 

Amazing. 

Lördagen började med parkfrulle och senare bar det av till Hardemo för ettårskalas, Veras syssling Dylan firade stort med massor av paket och tårta som sig bör. Han och Vera bölade ikapp för att de ville leka med samma leksak exakt samtidigt.  Som det ska vara när man är ett år.

Igår fixade vi på torpet så att det numera ska vara beboeligt. Gräsklipparen bestämde sig efter en halv gräsmatta att det fick vara nog,  så snart är det djungel.

Och idag åkte Jimmy tillbaka till Oskarshamn och vi får se när han kommer hem igen. 

Som ni nog förstått så är jag ensam med Vera väldigt mycket. Vi visste när Jimmy fick det här jobbet att han skulle vara borta mycket, men ingen av oss visste nog hur mycket. 

Jo, det är jobbigt. Tråkigt. Påfrestande. 

Men det går. Vi har ganska hårda rutiner för sömn och mat för att underlätta vardagen för oss båda. Jag tror att rutiner är bra för barn och även för föräldrar, men spontaniteten är det jag saknar allra mest från mitt tidigare liv. Jag har alltid varit spontan och rastlös och det blir inte bättre med åren. 

Idag åker delar av kompiskretsen till Sweden Rock. Det hugger lite i hjärtat när jag tänker på det, samtidigt som jag har gjort det där SÅ många gånger att senaste gången kändes lite för mycket. Det här livet hade förr eller senare smugit sig på ändå. Man får acceptera att tiden går och att livet går. Även om man inte kan göra riktigt vad man vill längre så kan och bör man ändå försöka leva i nuet. Nu kommer aldrig tillbaka.