Skam den som ger sig?

Jag vet inte det, jag. Ibland är det kanske bara att inse sina begränsningar. I höstas beställde jag bland annat en sittdyna från Elodie Details på Campadre.se . Den visade sig vara för lång för Veras nya vagn. Och nu när det är för varmt för åkpåse så skulle jag vara händig och fixa den. Sydde en ny kant och klippte. Kata-fucking-strof. Inte alls snyggt. Snett också. Crap. Upp på stan och köpa snedslå. (Och äta lunch med mamma och kika på P o. P's rea, men det hör inte hit)
Sy på snedslå. Sprätta. Sy. Byta symaskinsnål för den gamla går av under misshandeln. Sprätta. Bita sönder en penna i ren ilska. Sy. Sucka och inse att resultatet inte blir bättre än det är nu.
Sydde ett bygelskydd av resterna på dubbel fleece. Blev lite sådär. Men det funkar.

Man ska inte börja bygga ett hus för att man är en jävel på att bygga med lego. Eller beskära träd när man bara planterat om blommor förr.
Detta är SÅ typiskt mig att jag blir helt trött på mig själv. Det måste ske NU och skitsamma hur det blir för jag har inte tålamod att "göra om, göra rätt".

Någon som däremot kan sy är min före detta jobbarkompis Lotta. Idag kom två nya mössor i brevlådan! Fantastiskt fina. Lotta har även sytt en jättefin babyfilt med flugsvampar på med baksida i knallröd velour som fortfarande används flitigt.
Gilla hennes sida på Facebook - L8 Design!