Nä, men lite magsjuka har väl ingen dött av? 5:e gången för mig på ett år. Senast var jag höggravid och det var ingen walk in the park kan jag lova. (Klarade fan knappt en walk in the park då, med min foglossning). Att komma ner på toagolvet för att spy och sen upp igen för att skita, det var lättare sagt än gjort med en jättemage och toksvullna värkande fötter.
Denna gång var Vera sjuk först (kräktes ner mormor, soffa, sin säng, vår säng, Jimmy, 3 handdukar och 2 tröjor) och precis när hon blivit frisk så blev både jag och Jimmy sjuka. Att vara sjuk när man inte har barn är gravt underskattat. Man skulle passat på oftare. Nu är det ett litet helvete att ta hand om någon annan medan man själv helst av allt vill hoppa ut genom ett fönster.
Frisk liten gos!
2 trötta föräldrars utsikt...
Tillslut blev vi ju bra allihop då. Jag har sytt 6 meter vimplar till Veras stundande ettårskalas. Ja, ett år. Det är helt galet. Innan jag fick henne trodde jag att folk med barn ljög lite om hur fort tiden går. De talar sanning. Tyvärr.
Fina vimplar ligger och väntar på att sättas upp!
Imorgon går jag och lilla gosi till öppna förskolan och röjer loss en stund för att bryta vår isolering som vi varit i sedan lördag eftermiddag!
(Märker ni förresten att jag har fått till både bilder och text? Kan även berätta att detta är gjort via mobilen. Tadaa!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar