Veras första julafton.

Då var den över. Snart. Vi började dagen med att öppna julklapparna från varandra, och Vera fick öppna sina från oss. En traktor, några olika bilar, badankor och badrock.
Vid 14-tiden åkte vi till julfirande hos svärisfamiljen, men gjorde ett stopp på vägen för att tända ett ljus för pappa. Julen var hans absoluta favorithögtid, därför känns det extra orättvist att han inte får vara med. Sitta och sippa glögg framför Kalle för tusende gången i sin fula "julväst". Fnissa åt kolibrierna. Skära upp julskinkan. Köttbullarna är aldrig lika goda som när han gjorde dem. Dela ut alla julklappar en efter en, det var alltid han som gjorde det. Ingen annan.
Den här julen skulle i alla fall bli annorlunda. Veras första. Första julen med svärföräldrarna. Det var supermysigt och gott och allt man vill ha. Vera fick otroligt mycket fina saker, helt överväldigad blev jag.
Tyvärr förbyttes detta mysiga mot besvikelse senare, men det är en repris på en helt annan historia.

Nu ligger vi i soffan framför "Tomten är far till alla barnen" och jag vill bara sova så att det blir en ny dag och det inte är julafton längre. Den där magin är tyvärr nerstampad i gruset för flera år sedan. Vera och Isabelle var i alla fall nöjda, och det är huvudsaken. Underbara barn!