Förlamad.

Var hos tandläkaren igår. Jag trodde att det skulle räcka med att skrapa lite tandsten och sen skulle allt vara frid och fröjd. Jag hade fel. Jag har en inflammation från helvetet i munnen.

Tandhygienisten började peta med en krok bakom och mellan alla tänder. Det gjorde faktiskt nästan obeskrivligt ont. Och det ska mycket till innan jag tycker att något är för smärtsamt. Frågade om det inte gick att få någon bedövningssalva. Det fick jag. Även på tungan. En väldigt konstig känsla att inte kunna svälja.
Dock kändes det fortfarande när hon stack mig med "kroken". Till slut fick jag vanlig lokalbedövning. Det tråkiga är att jag nästan inte reagerar alls på lokalbedövning. Det krävdes 3 sprutor rakt in i en nerv i underkäken innan jag slutade känna stickandet. Hon skrapade och grejade i en timme. Det var blod överallt.
Och jag måste tillbaka igen, för hon gjorde bara halva käken denna gång, på grund av att hon var tvungen att bedöva så pass mycket att jag inte skulle kunna hålla upp käken om hon gjorde allt på en gång.
Jag tyckte att det lät vettigt. Inte nog med att jag pratade som en utvecklingsstörd i 4 timmar efteråt och inte kunde svälja, det hade varit förargligt att gå runt med munnen öppen och dessutom dregla, som att jag verkligen hörde hemma på gruppboende.

Hjälpte pappa att måla väggarna på loftet efter denna pärs. Han var finkänslig i vanlig ordning och skrattade så fort jag försökte säga något.
Det hela släppte som tur var strax innan Jimmy kom och hämtade upp mig på kvällen.

Idag ska det fikas med Anna. <3 Innan dess ska jag till apoteket och hämta ut något äckligt skölj som jag ska ta i 10 dagar. Smakar säkerligen apkiss.