måndag 23 juni 2008

Röster i radio.

Varför, varför, why oh why låter man människor med talfel prata i radio? Jag ryser av obehag över detta varje dag på väg till och från jobbet. Det verkar inte hjälpa att byta kanal heller, de finns överallt.
De kan inte säga R. De läspar. Släpar på S:en. Sjukt jobbigt.
TV känns mer okej, där syns de i alla fall och kanske är snygga att se på, de här talfelspersonerna. Men i radio är det enbart irriterande, fult och högst olämpligt. En person som inte kan säga R har ett musikprogram på P3. Oerhört enerverande. Det kan lätt låta som småländska för det otränade örat, men jag hör allt. Det är ett talfels-R. Det känns igen när man hör det.
Fanns det verkligen ingen med en bättre radioröst? Jag menar, så kunnig är hon inte på musik heller.
Till min fasa idag hörde jag även att en av programledarna för kvällspasset i P3 också har ett talfel. Ett läspande.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och lyssnade på en gammal skiva med 80-talshits tills det var dags för "kort och gott från Christer". Helt talfelsbefriat.
Kalla mig elak, fördomsfull eller dömande. Men i ett medium där man förlitar sig på programledarnas talförmåga- och det endast, eftersom radio just är bara ljud, ingen bild, så kräver jag faktiskt att de ska kunna prata ordentligt. Kräver!

Inga kommentarer: