Vad är det som är så svårt?

Angående artikeln i DN igår... Så skriver min BFF Jennie jävligt bra om detta.
Vad är det som är så svårt för folk att ta till sig? Varför ser man inte vad det är saken gäller istället för att dra på sig skygglapparna och skrika så högt man kan medan man håller för öronen som en... Ja just det, en liten unge. Att säga hen är DEN i personligare form. Jag använder mig själv av detta just angående mitt eget barn, eftersom ingen kan säga hon eller han. Och det är väldigt skönt, faktiskt.
Jeez Louise.
Läs Jennies inlägg här.
Även Lady Dahmer skriver om det heta ämnet - att man är normen och kvinnan är kvinna. Läs här.

----------------------------
Nu är det helg. Den ska tillbringas på latast möjliga sätt plus en visit till svärisarna, blir nog sista gången innan bebisen kommit eftersom det är en bit att åka.
Var hos barnmorskan igår igen, hon tyckte vi skulle packa den där BB- väskan nu och att jag kanske inte går så mycket längre för att bebisen "inte är någon liten plutt" - hon tippade på 4 kg. Nu. Herregud, kommer att bli en 6-kilosunge om jag går över tiden... Bara för att hon sa som hon gjorde så kommer jag säkert att gå över 18 dagar.
Men angående att ungen inte var fixerad sa hon att det spelade ingen som helst roll, hen kunde komma när som helst ändå och fixera sig under förlossningen. Och att hen har för lite plats till att vända sig hur som helst.
Inte mig emot, är redigt trött på detta nu.